Jisses så knas det kan bli! Ja, fy så fel det kunde gått. Någon extra meters otursmarginal och jag hade varit mos, död eller funktionshandikappad. Kan inte bestämma mig om jag hade en förbannad jävla otur som ens hamnade där jag hamnade eller om jag bara hade en väldig tur som klarade mig helskinnad. Wellwell... I'm alive. Lite mer uppmärksam numera. 

Snart kommer gudfar på frukost och skitsnack, sedan ska jag gå ner till gymmet och ta ut lite av frustrationerna från gårdagens bravader. Gaaaaah jag är nog fortfarande i chock.. Men lite extra glad i livet.

Här får ni en del av min morgon. För guds skull lyssna inte med dåliga hörlurar.

Ja då var det officiellt! Efter min dagstrip till Göteborg och intevju för IBS är jag nu preliminärt antagen att plugga Sport and Recreation i Queensland. Går inte riktigt att beskriva mitt lyckorus.. är så vansinnigt emotionell! Inte bara inför resan dock.. haha och jag känner igen det..  Nä Sälfan! Styr upp dina känslor och ta dig samman. Ett steg i taget. 

Jag ska bli bäst på det jag gör, och jag ska endast göra saken för min egen skull!
Det har jag lovat mig själv.

 

hahah jag.... kan... inte ...sluta. Sarah stop. Stanna. PAUS! ...går inte. 
Jag tänker fortsätta flina fånigt och prägla mina tankemönster med påhitt. 
För man vet ju aldrig riktigt hur det slutar? eller... skönt det. 
Livet vore så tråkigt då. Tänker fortsätta vara fjant. 

Knaprar morötter och lyssnar på gamla spellistor. Fullkomligt översvämmad av välbefinnande. 

Idag har jag bokat tid till personlig intervju för IBS och är numera bortom otålig.
Jag vill åka nu! Jag längtar verkligen efter att få utvecklas, engarera mig och växa igen.

Kunskap är fantastiskt. Jag saknar det. 

Numera är det bara jobb, träning och oambitiös sysselsättning som gäller. Jag är glad att jag har jobb och jag älskar att träna. Jag älskar dessutom att ägna mig åt oväsentliga sysslor, men det är något som fattas. Jag behöver utmanas. Jag måste få plocka fram allt jag lärt mig, damma av det och få det återanvändt. Åh. Snart. 

Här hemma går allt i halvfart. Min storbror åkte hem i veckan vilket har gjort lägenheten ekande tom. Vem ska jag dricka te och spela kort med? mårten? Det kan jag ju glömma. Killen sitter instängd på rummet och lämnar endast sitt näste för att ta en matbit eller bygga muskler. Inte ens lite syskongnabb och elak sarkasm unnar han mig den lymmeln. Får väl gå in och reta honom lite, eller dra ut internetkabeln. Då jäklar blir det liv i stugan. 

Förutom att sörja min broders förvinnande har jag hunnit med ett tidigt träningspass med märtha och en bowlingturnering med mina favoriter. Försökte tappert att vägra men hade som vanligt inget val. Trodde att jag sög, men jag var fanimig bäst! Vann.. över 6 pers. Vem fan kunde ana? haha kul kväll howevah. 

Häromdagen hann jag dessutom med en spontan roadtrip till Jkpg, där jag plockade upp Adam Ankylosaurus vid Kinnarp och åkte vidare till centrum. Slog oss ner på Johans Café där vi smuttade Chailatte och diskuterade alltifrån musik och film till dinosaurier och framtida resemål. Inte förrän personalen klappade oss på axeln och var påväg att stänga stället märkte vi hur snabbt tiden hade gått. Synd tyckte vi. Hade inte alls lust att återvända hem så vi köpte med kokande varmt Mc'D-kaffe och begav oss vidare. Blev en promenad till stranden där vi beskådade ett gäng märkliga ankor, diskuterade udda intessen och upplevde en fruktansvärd kyla. Begav oss sedan tillbaka till mitt vilseledande instrumentbräde och oslagbart snygga parkering. Hann dessutom med en Cheese och ett efterlängat toalettbesök, samt ännu en bilfärd. Offroad till stupet, haha. En cigg och alldeles för mycket koffein. Bra musik, kalla fötter, samt inslag av tictanic. Tyst sång, saliga skratt och avslutnigsvis en parad av harar och en livsfalig hemfärd. En bra kväll helt enkelt. 

Nu ska jag hälla honung i pepparmyntsteet och kolla på jungelboken. HERRÅ!

Det känns så lustigt. Det faktum att man ständigt måste springa ikapp tiden som går alltför fort. Kan man inte bara lunka runt i sin takt och bestämma tempot när man väl hittat stigen? Önskar att man kunde bli vuxen och ta stora beslut när man väl känner för det.
Ja, när man känner sig redo helt enkelt.

Det är inte så att jag tvivlar på mina planer. Nej inte alls. Jag längtar tills den dagen planet lyfter och jag längtar dessutom till mellandagarna i grannlandet. Det lär bli succé.
Ja, det är nog det bästa beslut jag någonsin kommer att ta. Jag måste dit. Jag ska dit. Jag kommer garanterat att älska det. Men trots att längtan underlättar så gör det inte hela processen smärtfri. Det är många vänner och tryggheter att lämna bakom sig.
Lite läskigt måste jag medge, men framför allt spännande.

Det var alldeles nyss det slog mig. Ebba lämnar landet redan på måndag och det dröjer inte länge innan det är min tur. Hur fan ska man ta farväl av allt? Usch jag kommer att sakna er.

I helgen tog jag Hanna och Chris bilen till Jönköping där vi på bästa möjliga sätt välkomnade det nya. Värmde upp med dundermiddag, laktos cheese cake och ölspel hemma hos Madde och Jesper. Sedan, ett samtal bort, fixade vi inträde till nyårskalas á la CLC, av den bästa sort alltså. Ja jisses, det var inget dåligt drag i Stadsparken den kvällen.

Dansade tills musklerna brände och klänningen inte längre vill sitta uppe. Det vart ett evigt hängsleknäppande och klänningsuppryckningar men vi slutade inte för att utstyrseln krånglade. Måste erkänna att fötterna värkte på nattpromenaden men det gjorde mig inget i stunden. Klämde in åtta personer på pannkakskalas och finfint efterhäng och vaknade sedan till hemlagad soppa och musik av den bästa sort. Ja må ha varit förstörd från gårdagen, men jag mådde oerhört bra för mitt fysiska tillstånd. Tack till er dösköna själar som bidrog till detta svårslagna dygn. Jag är er evigt tacksam.

Imorgon ska jag slå ett slag för det nya året. För förändring krävs förändring. Byebye katten.