12/11 -12 ColdEnoughToBuildFires.

Min magverk har kommit tillbaka. Likaså mina ovanligt vrickade och övermänskliga drömmar. Fast det är ju i och för sig så jag gillar det. Denna natt drömde jag fantastiskt nog att jag var utom mig själv. Liksom utanför min egen kropp, utan att riktigt veta vad jag var, varför jag gjorde som jag gjorde och varför i hela världen jorden styrdes av pälslösa, tvåbenta miljöbrottslingar. Jag måste ha varit någon annan art, helt ovetande om de så kallade mänskligas intellekt. För jag kunde liksom kritisera min egen art. Se på den med helt andra ögon. Och jag säger bara, fyyyyyfan va fula vi är egentligen. Jag menar jämför en tiger med en homosapien. Se hur utomordentligt frånstötande vi är i jämförelse. Helt nakna med endast en en hårtuss på hjässan och mellan benen. Svanslösa, tvåbenta och fysiskt sätt väldigt försvarslösa. Våra liv i denna tidsåldern kretsar runt så mycket töntiga, ovässentliga saker. Status, populärprylar och vårat utseende, som jag tidigare kom fram till egentligen är meningslöst pga fruktansvärd fulhet. Läskigt att man kan komma att hata sin egen art. Jag menar vad fan gör vi för nytta egentligen? Det enda vi gör är ju att förstöra. Precis allt. Egentligen. Tror jag hatar oss. Även när jag inte drömmer. 

Här har ni en fin bild som bevis på vår fruktansvärda fulhet. 
Tycker ni inte att det var fair att sätta stackars Juholt som representant så kan ni ju byta ut honom mot vilken människa som helst egentligen. För bredvid en tiger kommer vi alltid, ALLTID, att vara dödsfula:)

Nog om mina drömmar. Det har en tendes att spåra ur när jag ska berätta om dem. Ännu värre när jag muntligt ska återberätta en dröm (eller något över huvudtaget). Börjar alltid med att lite för entusiastiskt skrika ut "VETDU VAD JAG DRÖMDE INATT" som om någon någonsin skulle kunna gissa..... Sedan fortsätter jag med att kanske berätta de tre huvudsakliga ingredienserna i min dröm, följt av kanske de två första scenerna ur den, varpå jag ständigt slängen in ett "oså blablabla, du fattar" jag men VEM FAN FATTAR NÄR JAG SÄGER SÅ? Varför påminner ni mig inte om att jag är efterbliven och sämst på att återberätta saker, eller varför helt enkelt stoppar ni mig inte redan vid "VETDU VAD JAG DRÖMDE INATT..." Det är klart ingen vet, och ganska klart att ingen vill veta... eller? Jag vill påstå att mina bristande egenskaper gällande återberättande beror på att jag räknar med att alla ska fatta alla detaljer mellan skedena, eller att jag helt enkelt förenklar och skalar av saker alldeles för mycket när jag väl förstått att ingen kommer att fatta poängen. Hur som helstttttttttttttt. Nu vet ni att ni kan spara fem helt obetydliga och förvirrade minuter om ni följer mina instruktioner. 

Kan man tänka sig. Det rann över ändån. oops. 
Bra dag för övrigt! Började med en pepparkaksfrukost med mor innan jag sprang över till Åhlénscafeet och intog mitt dagspass. Inte överförtjust i mina disk-,servering-, och kassasysslor men gick därifrån med en känsla av hopp ändå. Hade ju ett tvåtimmars boxningspass idag, plus att jag lovat modern att bjuda på mat. Uppskattar allt vardagsmys jag kommer åt nuförtiden. Har varit snålt med det annars. Kom dock precis in från en samtal från en mysig individ. Stoppade, nu när jag tänker efter lite olämpligt, i fingrarna i snön och målade fulsöta gubbar på stentrappan vilket resulterar i en halvgo stickande känsla i mina små nävar. Men det var det värt. Jag saknar dig. 

Se så! läggdags. Hoppas natten bjuder på lika spännande drömmar som sist. 
(Oroa er inte jag ska försöka att inte återberätta dem)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0